Brittiska jobb till brittiska arbetare eller är det Lika Lön För Lika arbete!?

Det kan inte ha undgått någon att det under den senaste tiden varit massiva demonstrationer i England/UK och att de handlat om brittiska jobb till brittiska arbetare. Men är det verkligen detta som är sanningen eller finns det något annat underliggande?

Faktum är att den senaste tidens vilda strejker är ett resultat av de senaste årens ultra liberala politik som bedrivits inom EU, och högst på agendan står de fyra friheterna även fast de åsidosätter fundamentala fackliga och mänskliga rättigheter. Arbetarnas krav som ligger i botten är inte plakattexten utan Lika Lön För Lika arbete eller Equal Pay for Equal Work.

När jag under min resa i Ryssland får se en debatt på BBC World som har tre engelska partirepresentanter och en italiensk EU politiker i panelen diskuteras inte den viktigaste frågan överhuvudtaget alls. De uppehåller sig med att bara diskutera den protektionistiska delen av dessa strejker. Labours representant vill föra in utstationeringsdirektivet i debatten men hindras av de två andra (konservativa och fristående) då de anser att det inte är problemet, snarare skall man ha mindre reglering.

Varför tar ingen upp tråden om vad det verkligen handlar om kan man undra? Basen för hållbar och sund konkurrens både för arbetare och företagare är Equal Pay for Equal Work och att EG domstolen (ECJ) underminerat en fundamental överenskommelse då utstationeringsdirektivet framförhandlades i mitten av 90-talet?

När ECJ dömde i Laval fallet införde de en helt ny princip på tvärs mot vad grundintentionen var från början i utstationeringsdirektivet. Vi har aldrig trott på att löntagare skall betalas beroende på vilket land de kommer ifrån men detta är nu den verklighet som ECJ genom sitt domslut har skapat. Den samlade Europeiska fackligföreningsrörelsen tog fighten mot ett direktivs förslag från kommissionär Bolkenstein det så kallade tjänstedirektivet. ECJ domslutet har inte bara inneburit att man kör över EUs löntagare och deras fackföreningar men de har också kört över EU parlamentet och de valda representanterna. ECJ har lyckats att mer eller mindre återställa den förkastliga ursprungslandsprincipen som med det europeiska fackets kamp lyckades tas bort av EU parlamentet. ECJ anses vara en ickepolitisk domstol, jag ställer mig extremt tveksam till detta.

Den senaste veckan har vi sett ledarsidor i europeiska tidningar basunera hotet om att protektionismen sprider ut sig inom EU. Idag såg jag samma kommentar från en ledare i Norrköpings tidning.
Jag tycker det är beklämmande att dessa ledarskribenter aldrig kan svara på varför Lettiska, Polska, Ryska eller Thailändska arbetare skall ha sämre betalt och arbeta i sämre arbetsmiljö än de nationella arbetarna?
Hur kommer det säg att ingen pratar om risken med att ställa arbetare mot arbetare under osund konkurrens?

Jag anser att den nordiska och svenska modellen kan vara modellen också för ett socialt EU och Europa. En ska inte ha allt, utan framgång och välfärd skapas genom att man kan överleva på sin lön men också genom att man kan ha ett helt liv efter ett helt yrkesliv och det utan att behöva riskera livet på jobbet.