Demonstrationer i Riga, Lettland. Änligen!

Idag har vi fått rapporter om att mer än 10 000 personer demonstrerade i Riga mot den sittande regeringen och krävde deras avgång. Tyvärr speglar de flesta media bilden av den lilla gruppen som tyvärr förstörde en annars fredlig men välmotiverad demonstration.

Faktum är att vår svenska regering har varit en stor anhängare av den väg som den lettiska regeringen valt att försöka lösa krisen genom. Det allvarliga i situationen är att man hur enkelt som helst bara går in och hävdar och ser till att offentliganställda ska skära ner sina löner. Vad har de som redan sitter på kapitalet gjort för att få landet på rätt kurs igen kan man ju undra.

Det gläder mig att så mycket människor nu kommer ut på gatorna och säger ifrån mot denna vansinnes politik som lägger krisens skuld på löntagarna i den offentliga sektorn. Det är på tiden att den neoliberala idéverkstan får skörda vad de har uppnått i sin hyperliberala plantskola.
Det går inte att köra efter deras modell, tillslut kollapsar den och man får folket emot sig och då gör man misstaget att häva skulden på de offentliga anställda som ska betala de feta plånböckernas och herrarnas fest som pågått under de senaste åren.

Nej, en ny regering med sunda fördelningspolitiska idéer är ett bra recept och det kommer folket att tvinga fram till slut. GO Latvian Workers, GO !

Israels folkmord måste få ett stop, Världssamfundet måste agera!

Först en lite reflektion:
Idag läste jag i Metro ett citat av Göran Hägglund – ”Jag är lite så där som en schweizisk fickkniv” då han ska förklara hur han är själv är som politiker. En riktigt finurlig syn på sig själv kan tyckas om man inte provat dessa arméknivar som har det mesta men egentligen inte duger till något ;-)

Israels folkrensning i Palestina bemöts inte tillräckligt, EU är förvirrat, USA väntar på Obama och tyvärr köper man Israels 3 timmars eldupphör per dag allt för lätt, det krävs mer.
Båda parter måste komma till sanns och närma sig men först och främst måste Israel sätta halt på sitt militära övervåld som skövlar oskyldiga barns och civilas liv. Bara att gå in och attackera en FN skola som de gjorde och också attackera marknader och moskéer tycker jag visar att Israel är inne på ett regelrätt folkmord och det kan inte tolereras av världssamfundet, aldrig.

För ett par månader sedan fick jag tag på en presentation som visar på hur man successivt och raffinerat inringat palestinier på västbanken (jag ska försöka bilägga den här). Det många glömmer bort är vilken effekt som dessa avspärrningar och murar i verkligheten har på befolkningen. De kan inte ta sig från sina hem till arbetet, skolan, sjukvård eller inte heller utföra så enkla sysslor som att handla utan att det tar timmar att ta sig från A till B. I detta gror och växer en otrolig frustration och den kommer att leda till ännu mer ilska och uppgivenhet. När alla andra hopp har försvunnit kan vi tyvärr se att det finns de som utan att frukta anmäler sig själva som självmordsbombare eller låter sig rekryteras till militära grupper. Att slå murar och staket och kontrollposter runt en hel befolkning föder och göder de hopplösa uttryckens lösningar, tyvärr besannas tesen om att våld föder våld.

Världssamfundet måste få ett stopp på denna massaker och parterna måste ta sitt förnuft till fånga, de som lägger ner först är hjältarna.

Jag uppmanar alla att delta i protesterna mot Israels övervåld mot Gaza och palestinierna.

Den första kommentaren

Jag har länge funderat på att börja blogga men har hållit tillbaka mig själv men nu är det dags. Jag hoppas kunna hålla mitt mål om att minst en gång per vecka lägga in ett meddelande med mina tankar från den gångna veckan eller rätt och slätt kommentarer på intressanta händelser ifrån vår omvärld och utvecklingen i den samma. Jag har blivit inspirerad av mina vänner att göra detta och jag tackar framför allt min kamrat Leif Mettävainio för hans support och alltid glada och konstruktiva kommentarer.

Jag hoppas att få många kommentarer av er som tar del av mina tankar, betraktelser och funderingar.

In Solidarity Christer Wälivaara