17/3 kl.12.00-13.00 Svenska kollektivavtal i Sverige. Nu kan vi göra EU rödare!

Byggnads var ett av de förbund som drev frågan om att skjuta Lissabonfördraget till sin spets. Under LO kongressen drev Byggnads frågan så långt att kongressen vände och ställde sig bakom Byggnads sex att satser där en av dem var att invänta Stråth utredningen innan ratificeringen. Det här arbetet visar att Byggnads inte bara är ett stridbart fack utan det visar på att när vi får andra med oss lyckas vi vända en hel kongress.

Det som sedan hände ett halvår senare var att inte tillräckligt många av ”våra” politiker i Riksdagen hade kraft nog att ta möjligheten att skjuta på ratificeringen av fördraget. Jag är den första att erkänna men också tala om för våra kamrater i Riksdagen vad jag tyckte om deras agerande.

Jag kommer inför parlamentsvalet den 7 juni att fråga de som kandiderar till platserna i parlamentet vad de tänker göra för att se till att EU blir ett mer socialt EU. Alla vill ha min röst men de ska få den om de kan övertyga mig om att de kommer att driva frågorna i rätt riktning. Jag uppmanar alla att göra det samma. Det sätter inte bara press på politikerna men det ger dem också en riktning och den ges av oss som väljare.

Jag tror personligen att ett Rött EU är möjligt och vi får komma ihåg att Laval domen slår inte bara mot svenska arbetare utan utsätter i värsta fall alla arbetare i EU för en underbudsmarknad som ingen vinner på, inte ens arbetsgivarna. Ingen mår bra av osundkonkurrens men alla mår bra av Lika Lön för Lika Arbete.
Europa facket är enat om att driva frågan gemensamt och Laval domens konsekvenser är en fråga som kan få folket att aktivera sig i alla 27 medlemsländer att rösta fram en mer arbetarvänlig färg i parlamentet, det är sannerligen dags att bryta mönstret. En röd majoritet i parlamentet kan se till att också kommissionen speglar den politiska färgen och viljan i parlamentet som faktiskt väljs av EU:s befolkning och den färgen är för mig Röd och inget annat.
Jag är för EU men jag är också EU kritisk och jag anser att den väg som EU fått vandra sedan mitten av 90-talet är helt fel väg. EU behöver komma bort från ett fokus enbart på att helga marknaden och dess friheter och istället sätta människan i fokus. EU måste i mina ögon bli ett mer socialt EU där mänskliga och fackliga rättigheter går före marknadens och företagens intressen. Rösta rätt den 7 juni, rösta Rött och ställ krav på de röda.

Jag kommer med intresse att lyssna av vad som presenteras den 17 mars på den nu årligt återkommande Manifestationen för Kollektivavtal. Svenska kollektivavtal gäller i Sverige. Jag hoppas att se alla kamrater och vänner på Sergelstorg mellan 12.00-13.00.

Moderater är Moderater

Moderaterna fiskar inte bara de är redan på samma sida som SD, se bara denna jämförelse i Aftonbladet.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4440416.ab
Jag tycker att det åter igen står klart var Moderaterna står och det är fortsatt Moderaterna med en konservativ politik lika konservativ som den alltid varit från begynnelsen av ideologier. Att de gjorde en facelift till valet 2006 gjorde inte att de bytte ideologisk inriktning.
Ett annat bevis för deras fortsatta konservativa hållning är deras EU vals lista som är av yttersta nationalistiska karraktär.

Jag är jävligt trött på Blått, nu är det dags att göra EU rött. Rösta Rött den 7 juni !

Stressen med Lissabonfördraget går vidare. Ett rött Europa kan ändra riktningen.

Irland röstade nej, Polen väntar på Irland och Tjeckien godtar inte yttre påtryckningar, det får ta den tid det tar och slutligen inväntar Tyskland svaret från sin författningsdomstol.

Irland ska stressa fram en ny folkomröstning i samband med EU valet i juni 2009. det enda landet I EU som hade en folkomröstning om Lissabonfördraget kommer att ha en andra omgång och nu hoppas man att det irländska folket röstar rätt. Men var det inte det de gjorde sist kan man undra? Vad blir nu konsekvensen?
Resultatet har ännu inte presenterats men det står klart att Irland kommer att få undantag inskrivna i fördraget men det återstår att se om det är de rätta undantagen. Nu verkar det som om dessa undantag har börjat kallas för ”speciallösningar för att blidka Irland”. De nämnda speciallösningarna berör frågor om abort, företagsbeskattning och landets neutralitet. I kontakter med våra fackliga kamrater i Irland är också Equal Pay for Equal Work en viktig fråga som man drev i kampanjerna inför folkomröstningen men detta hör man inget om.

I Tjeckien anser man att ratificeringen av Lissabonfördraget är en ”intern demokratisk process” och påtryckningar utifrån för att snabba på processen inte hjälper säger den tjeckiska vice premiärministern Alexandr Vondra. Han har till EUobserver också sagt att Prag inte ska bli satt under press för att snabba på processen för det kan skada kvalitén på beslutet och det är det viktigaste och inte timingen. Jag rekommenderar er att läsa artikeln som också innehåller ett nationellt skämt samt förklaringar på skillnader mellan ett land som Tjeckien och t.ex. England och Spanien.
http://euobserver.com/18/27456

Vad händer om fördraget faller? Hade det varit helt fel att vänta med ratificeringen av fördraget även i Sverige för att skicka en skarp signal genom maktens korridorer i EU och säkerställa åter igen den svenska modellen (det var ju faktiskt så att modellen med kollektivavtal finns med i fördraget som tecknades mellan Sverige och EU när vi blev medlemmar)?

Nu sitter vi där vi sitter! Jag kan personligen se en utväg ur detta och en möjlighet att bygga ett verkligt socialt och hållbart Europa och den kampen påbörjas nu och första steget avgörs den 7 juni. Jag har bestämt mig för att arbeta aktivt inför EU valet den 7 juni, jag vill ha ett Rött Europa. Om EU parlamentet får en röd majoritet innebär det att den röda majoriteten kan pressa fram en rödare Kommission.
Jag vill en gång för alla göra klart var jag står när det gäller EU, jag är för EU men inte ett marknadsliberalt EU, inte ett EU som sätter de fyra ekonomiska friheterna före de mänskliga och fackliga rättigheterna utan ett EU som utvecklas uppåt för alla och inte bara för dem som sitter på makten och pengarna. Ska EU som fredsprojekt överleva måste klyftorna minskas inte öka. Att vara EU kritisk behöver inte innebära att man är emot EU. Jag är EU kritisk men jag är för ett EU med fokus på mellanstatlig samverkan.

Jag kommer att rösta den 7 juni, jag hoppas att alla jag känner gör det och tillsammans skapar vi ett socialt hållbart EU. Men observera att valet inte är slutet, bara början. Dagen efter att resultatet har fastställts kommer jag att verkligen börja följa och påpeka för dem som fick min röst vad de lovade och se till att de verkligen också ser till att leverera.

Brittiska jobb till brittiska arbetare eller är det Lika Lön För Lika arbete!?

Det kan inte ha undgått någon att det under den senaste tiden varit massiva demonstrationer i England/UK och att de handlat om brittiska jobb till brittiska arbetare. Men är det verkligen detta som är sanningen eller finns det något annat underliggande?

Faktum är att den senaste tidens vilda strejker är ett resultat av de senaste årens ultra liberala politik som bedrivits inom EU, och högst på agendan står de fyra friheterna även fast de åsidosätter fundamentala fackliga och mänskliga rättigheter. Arbetarnas krav som ligger i botten är inte plakattexten utan Lika Lön För Lika arbete eller Equal Pay for Equal Work.

När jag under min resa i Ryssland får se en debatt på BBC World som har tre engelska partirepresentanter och en italiensk EU politiker i panelen diskuteras inte den viktigaste frågan överhuvudtaget alls. De uppehåller sig med att bara diskutera den protektionistiska delen av dessa strejker. Labours representant vill föra in utstationeringsdirektivet i debatten men hindras av de två andra (konservativa och fristående) då de anser att det inte är problemet, snarare skall man ha mindre reglering.

Varför tar ingen upp tråden om vad det verkligen handlar om kan man undra? Basen för hållbar och sund konkurrens både för arbetare och företagare är Equal Pay for Equal Work och att EG domstolen (ECJ) underminerat en fundamental överenskommelse då utstationeringsdirektivet framförhandlades i mitten av 90-talet?

När ECJ dömde i Laval fallet införde de en helt ny princip på tvärs mot vad grundintentionen var från början i utstationeringsdirektivet. Vi har aldrig trott på att löntagare skall betalas beroende på vilket land de kommer ifrån men detta är nu den verklighet som ECJ genom sitt domslut har skapat. Den samlade Europeiska fackligföreningsrörelsen tog fighten mot ett direktivs förslag från kommissionär Bolkenstein det så kallade tjänstedirektivet. ECJ domslutet har inte bara inneburit att man kör över EUs löntagare och deras fackföreningar men de har också kört över EU parlamentet och de valda representanterna. ECJ har lyckats att mer eller mindre återställa den förkastliga ursprungslandsprincipen som med det europeiska fackets kamp lyckades tas bort av EU parlamentet. ECJ anses vara en ickepolitisk domstol, jag ställer mig extremt tveksam till detta.

Den senaste veckan har vi sett ledarsidor i europeiska tidningar basunera hotet om att protektionismen sprider ut sig inom EU. Idag såg jag samma kommentar från en ledare i Norrköpings tidning.
Jag tycker det är beklämmande att dessa ledarskribenter aldrig kan svara på varför Lettiska, Polska, Ryska eller Thailändska arbetare skall ha sämre betalt och arbeta i sämre arbetsmiljö än de nationella arbetarna?
Hur kommer det säg att ingen pratar om risken med att ställa arbetare mot arbetare under osund konkurrens?

Jag anser att den nordiska och svenska modellen kan vara modellen också för ett socialt EU och Europa. En ska inte ha allt, utan framgång och välfärd skapas genom att man kan överleva på sin lön men också genom att man kan ha ett helt liv efter ett helt yrkesliv och det utan att behöva riskera livet på jobbet.