Prioriterar vi det kommande EP valet den 7 juni 2009?

Ju mer jag ser hur vi i Sverige agerar inför EU valet den 7 juni desto mer tveksam är jag att vi kommer att lyckas få upp valdeltagandet den 7 juni. Att delta i allmänna val anser jag vara en mänsklig rättighet och skyldighet. Vi har inte fått demokrati som en gåva. Att värna demokratin är en självklarhet för många men tyvärr verkar det som om vi i vissa val helt enkelt prioriterar arbetet annorlunda. Vid det senaste EU valet 2004 valde bara 38% att gå till valurnorna, det är en demokratisk katastrof.

Jag anser att det är hög tid för arbetarrörelsen att komma in i matchen även inför ett val till europaparlamentet (EP). Det är inte ett ja eller nej val till EU utan det är ett val till EP.

Fram till idag har vi inom arbetarrörelsen till varje EP val hamnat i ett dilemma där vi månaderna innan valet skall ut och informera om hur EU fungerar. Gör vi det inför Riksdagsvalet? Nej, det gör vi inte. Tyvärr drar detta beteende ner vårt deltagande i de viktiga frågorna så som hur ett socialt Europa ska kunna utvecklas.

Vi måste på ett helt annat sätt se till att EU blir en del av vår vardagliga fackliga verksamhet så att vi inte behöver satsa tid på utbildning om EU mitt i brinnande valrörelse. Jag anser att de fackliga organisationerna i Sverige inte har tagit EU på allvar fram tills nu. Det finns många anledningar till detta men jag avser inte att lägga fram några svar i den här lilla tanken.

Det finns fackliga organisationer som gjort mer än andra men om man jämför Riksdagsvalet med EP valet så är det stora skillnader i engagemanget inför de olika valen. De flesta fackliga organisationerna i Sverige inkl. huvudorganisationerna lägger inte tillräcklig kraft på EP valet.

Jag anser att om vi inte ser till att få våra medlemmar att gå och rösta och givetvis rösta för ett mer socialt Europa så kommer den utveckling som vi idag ser i Europa att fortsätta att driva EU i en nyliberal riktning där marknaden ska gå före de mänskliga och fackliga rättigheterna.

Jag tror att vi helt klart måste ut på banan lika mycket i alla val och då menar jag inte att vi ska fortsätta den trend som tyvärr fått varit rådande allt för länge och det är att vi tror att det kommer att fortsätta att vara nog att komma ut en till två månader innan valet för att få våra medlemmar att dels gå och rösta samt att de ska rösta rätt.

Det är hög tid att tänka om. Hur kan vi se till att skapa en politisk vision för framtiden och hur kan vi se till att överbrygga distansen mellan medlemmarna och politikerna? Jag anser att det finns verktyg och idéer redan idag som fungerar men de fungerar inte om medlemmarna inte aktivt kan ges möjlighet att delta och vara med och påverka. Hur ska då detta kunna fungera i dagens samhälle där allt går mycket snabbare och människor har allt mindre tid?

Jag tror att rådslaget var ett steg i rätt riktning och jag anser att vi som fackliga organisationer skall genomföra ett liknande rådslag aktivt ute på arbetsplatserna eller i anslutning till vardagen. Men jag anser att vi ska starta från noll och inte börja med ett dukat bord av frågor att diskutera. Genom detta kan vi skapa inte bara egna politiska prioriteringar utan också få fram de frågor som vi sedan kommer att ställa till dem som vill ha våra röster.

I Norge har man lyckats att göra detta och det mest välkända konceptet är den så kallade Trondheimsmodellen. Det är inte bara en modell där man tagit fram politiska ståndpunkter utan man har fundamentalt diskuterat fram vilken grund man ska stå på inom facken i det politiska arbetet.

Det har t.ex. inneburit att man helt klart sagt nej till en fortsatt privatisering av det offentliga. Tyvärr har vi i Sverige fortsatt att flytta våra positioner allt högre ut på den politiska skalan utan att veta hur det egentligen gick till. Tyvärr har vi inte hitintills lyckats att sätta stopp för högervridningen men det är hög tid att vi tillsammans sätter oss ner och börjar diskutera våra värderingar och inte bara inriktar oss på att vinna opinionen varje dag som tyvärr har blivit vår fokus mer än att bygga visioner.
Om vi ska veta åt vilket håll vi vill gå emot så måste vi kunna ta en kompassriktning och den måste bygga på vad vi anser vara prioriterat på lång sikt och inte stanna vid enbart dagsaktuella frågor. Hur vill vi att Sverige, EU och Världen ska se ut om 10, 40 eller 70 år? Har vi tappat orienteringen pga. att vi i mångt och mycket tyckt att vi uppnått det vi hade som vision under 1900 talet? Jag tror det!

Vi behöver hitta en ny hållbar vision och det bygget börjar med att vi återigen diskuterar vår värdegrund och sedan bygger vidare.